Thursday, July 30, 2015

Tankar - del 3

Sista delen i serien "Tankar".
______________

Vi är uppmanade att bli som barn. Jag har tänkt på det senaste dagarna. Mina barn tar mig för givet. De tar plats hos mig och drar sig inte för att vara obekväma eller kräva min uppmärksamhet. De tränger sig på och förutsätter att de är viktiga för mig. De söker trygghet hos mig, och när de känner den kan de vila och finna tröst hos mig. De vill ha mig med i det de gör och växer när jag är med dem. De vill visa mig saker de gör, även om de redan visat det flera gånger. De vill bli sedda och uppmärksammade. De vill få medhåll i sin smärta och erkännande i sina glädjor (hur översätter man ”joys” som i ett substantiv pluralis? Svar: glädjeämnen. Då tycker jag glädjor är bättre. Nytt, i vart fall.). De vill att jag ska bekräfta deras utveckling och säga ja, nästa gång fyller du fyra år. De vill visa sin kunskap och höra att de kan mycket. De vill, kort och gott, bli älskade för den de är. Och det är även vad jag, deras far vill. Bli älskad. Kan inte jag förhålla mig till min Fader som de till mig? Om slöjan inte skapar osynlighetens och den fysiska distansens barriär, kan jag inte då leva som ett litet barn med min Far när? Jag vill tro det. Jag vill ju bara vara älskad.

En bra fråga att ställa sig när man funderat på Guds bud: vad vill Gud att jag lär mig genom att leva efter detta bud? På vilket sätt hjälper denna lärdom mig att lämna det jordiska och bli mer andligt mogen? Vart leder Anden mig? Vill jag dit?


Att förstå och ha samma agenda som Herrens är viktigt. Hans mål måste vara mitt också. Annars blir det religiösa livet en ständig kamp och vi kan bränna ut oss.


Vårt eget Getsemane är en plats där vi erkänner vår mänsklighet men låter vår vilja gå upp i Faderns för att vi sedan ska kunna korsfästa den naturliga människan om och om igen. Detta var vad Jesus gjorde och behövde göra för att nå sin upphöjelse.


I våra mörka stunder i livet befinner vi oss vid ledstången med det mörka töcknet omkring oss. Vi kan då inte styras av ljus utifrån, utan vi behöver vara drivna av ett inre ljus (Hel. 5:40-41). I detta läge kan vi bli ett med Herren på ett annat och djupare sätt än annars, och lära oss finna frid i Honom.


Herrens vägar är högre än våra. Vi ska därför inte förvänta oss att VÄGEN till fadern ska kännas bekväm, instinktiv eller intellektuellt rationell. Vägen är andlig och kan bara förstås och kännas igen andligen.


När vi fyller våra liv med skräp behöver vi ägna tid och kraft åt att städa upp och ställa rätt efter oss själva och har varken tid, ork eller förmåga att bli pånyttfödda. Därför är det viktigt att undvika det vi varnas för.


Det som man tycker är viktigast måste vara det som man i slutändan är mest noga att göra och det som man i sista hand prioriterar bort.


När man pratar om profeter och hur de ska vara kan man komma ihåg Ammon, hans bakgrund och vad han gjorde hos lamaniterna.


Saker ska inte få komma emellan mig och mina nära och kära. Barnen ska alltid veta att min tillgivenhet är starkare än några försvunna spikar, smutsiga mattor, trasiga rutor eller liknande. Tillrättavisa, undervisa, men visa sedan att DE är viktiga och att deras intressen är dina intressen.


De andliga erfarenheterna du gör går i arv genom generna till framtida generationer.


Det du gör spelar roll. Är viktigt. Du lägger nu grunden för din familjs trygghet och möjlighet till... utveckling? Att sälja sig kort är emot evangeliet, för din eviga själ/potential är värd mer. Du bygger en båt din familj ska färdas i på stormiga hav, och de är värda ett gediget bygge, utfört med utsökt konstfärdighet, utomordentligt välgjort. Jesus Kristus vill se dig slita för din familj för det var Han villig att göra för dig.


Det kommer en punkt i varje människas liv när kompromissens tid är över, och vi har ett ansvar att förbereda oss för detta.

Isolera problem så att de inte växer sig större än de är - se problemen för vad de är.


Rökning är inte det som gör att man inte blir frälst, ty rökning är en fysisk konsekvens av en andlig brist  och det, dvs. andlig brist, är en sak som hindrar evig utveckling. Och detta gäller ju inte bara rökning, utan alla"förbud" vi får i förhållande till det ytliga/fysiska. Vi måste bygga det andliga mer än att hota rörande det fysiska.

Varför vill Gud att vi ska vara tacksamma? Han är ju lika mycket Gud utan vårt tack. Det handlar nog om att vi behöver vara tacksamma för att utveckla den ödmjukhet som behövs. Och tacksamhet gör oss redo att ta emot mer från Gud, och ska vi en dag ta emot allt från honom behöver vi ta emot allt vi kan här på jord. Herrens verk är att ge oss evigt liv. Det han vill att vi gör är då ett steg på vägen mot detta mål.


Att uppfylla all rättfärdighet = man är i Guds rike, all rättfärdighet har man uppnått genom Jesu verk. All rättfärdighet är att bli frälst i Guds rike.


Emottagande av något medför att man måste göra plats för det, och det innebär uppoffring av något annat.


Bergspredikan är en blueprint for exaltation -fråga 1, vill vi bygga det ritningen föreställer, 2, om ja, använder vi ritningen eller använder vi något annat? Hur kan vi använda denna ritning bättre?


Kan vi vara eniga och fortfarande ha olika politiska åsikter? Politisk ideologi handlar om vilket samhälle vi ska ha och hur det ska uppnås. Om en av oss anser att tvång kan användas, då ligger det i sakens natur att vi inte är eniga. Du tycker kanske att jag kan tvingas till något för att nå ett politiskt mål, men det vill jag inte. Oenighet.


Istället för "sacrifice", "exchange". Jag tycker det är ett bättre, mindre "jobbigt" ord, för att beskriva hur en sak vi väljer innebär att vi väljer bort en annan sak. Vi byter ett sätt att leva mot något annat vi hellre vill ha.


Avstå från all ogudaktighet + kärlek = nåd nog för att bli fullkomlig i Kristus. Till slut måste allt vi gör och tar del av vara inspirerat av och, direkt eller indirekt, uppmana till tro på Gud. Om vi ska vara med Jesus han vi inte ta med oss något Jesus inte skulle godkänna.


Precis som Jesus vädjade till sin "pappa" när det var som tuffast kan vi göra samma.

Saturday, July 25, 2015

"Ingen kan bli tvingad till himlen" - tankar, del 2

Här kommer andra delen (av tre) med diverse tankar. Pröva allt, och håll fast vid det som är gott.
___________

Ingen kan bli tvingad till himlen, för en plats dit du kan tvingas skulle vara allt annat än himmelsk. 

Att be för ovänner innebär att be för alla som vi har svårt för. Bönen förändrar vår förmåga att se dem som Guds barn och det förändrar dem vi ber för. 


Vi pratar inte om Jesus för att det är ett bra och givande komplement till allt vi gör som medlemmar i kyrkan - Han är själva grunden. Motivet till att göra det vi ombeds göra måste vara samma som när vi en gång lovade att göra det överhuvudtaget. Tro på Jesus. 


Det finns en skillnad mellan att vara ren och att vara fri från svaghet; det ena nödvändigt, det andra trevligt. 


Vi ska bygga Sion. Det är därför viktigt att veta vad Sion är. Men en lika viktig fråga är HUR vi ska bygga Sion och med vilka verktyg.

Varför ber vi om att kunna omsätta det vi hör i handling och inte att det vi hör ska stärka vår tro och förtröstan på Herren Jesus Kristus?


Frid kommer ur en känsla av mening. Omständigheter kan variera med en bibehållen känsla av mening. Om vi känner att det finns en mening med det vi går igenom finns friden kvar. När vi inte kan se meningen kan vi i vart fall bli burna. 

Vi ska inte bara gå igenom templet, utan templet ska gå igenom oss. 


Det bästa sättet att förbereda sig för Jesu andra ankomst är att ta emot honom redan nu. Ett sätt: ta emot min nästa och var som Jesus mot honom/henne. 

När solen skiner njuter vi med all rätta, men vi blir också varse smutsiga fönster och dammiga golv. Ljuset är en uppenbarare. 


Att vi läser skrift varje dag, oavsett hur mycket, så påverkar det oss. Men är det det vi läst eller är det för att vi visat inför himlen och oss själva att vi har en önskan? Är det önskedemonstrationen som välsignar?


Det är skillnad på fullkomlighet och att vara ren. Fullkomlig är man när man är färdig och lika Jesus och Fadern. Ren är man efter tro, omvändelse och dop och den helige Andens renande inflytande. Vi kan vara rena och värdiga att bo hos Gud. Men  vi har fortfarande mycket att lära tills vi blir fullkomliga. 


Tro är hopp om något som finns men inte syns, t.ex. att Herrens hand ska uppenbaras i en viss situation. Men tron måste vara på att Herren ska göra det på det sätt som är bäst för oss. Vi hoppas att Herren vill göra det som vi tänker är bäst, men i ödmjukhet lämnar vi det öppet för honom.


Jesus led för svaghet och sjukdomar för att kunna förstå och hjälpa oss bättre och mer innerligt. Vad är jag villig att utstå för mer genuin empati och förståelse? Vad som helst?


Jesus kan utstå/tillåta (suffer) allt eftersom han inte kräver/förväntar sig så mycket av livet och andra som han förväntade sig av sig själv. Om vi förväntar oss för mycket av livet (du kan bli vad du vill!) ökar risken för besvikelse och tomhet. Det första du måste göra dig av med när du stöter på svårigheter är uppfattningen om att du inte förtjänar det/att livet inte är tänkt att vara "så här", annars kommer du känna dig sviken av livet. Och det hjälper dig inte.


Det som betyder något måste vara något som alla har lika tillgång till. Mycket vi har i våra liv är oviktigt sett till det större perspektivet. Jesu försoning är det enda som alla har fri tillgång till (2 Ne. 26:24-28). Herren vill att vi gör allt han befaller oss. Vad vi har välsignats med kan ibland avgöra hur vår lydnad kommer att gestalta sig.


Jesus är villig att göra vad som än krävs för att vi ska kunna bli som honom. Det som han är villig att göra är "lämpligt" (Moroni 7:33). Vi ska ha tro på att han kan göra vad som helst, men vi måste lägga vår vilja i hans och acceptera att det vi vill att han gör kanske inte är lämpligt.


Det är fundamentalt att vi verkligen tror att Fadern vet bättre än vi gör. Vi måste betrakta oss själva som älskade och värdefulla dårar inför Honom. Vi är verkligen barn till Gud på samma sätt som mina barn är mina. De vet inte riktigt hur saker funkar i den timliga världen (och vi vet inte hur det funkar i den eviga).


I Getsemane prioriterade Jesus den frälsande erfarenheten före sin bekvämlighet. Han hade en fast tro på att lidandet var en del av den plan som han behövde följa för att nå sin upphöjelse. Jag behöver samma tro och beslutsamhet i prövningens stund.


Tuesday, July 21, 2015

Några resultat av världens hårdaste arbete - tankar, del 1

Henry Ford, 1863-1947

Henry Ford sa en gång "att tänka är det hårdaste arbete som finns, och det är väl anledningen till att så få gör det." 

Här nedan följer ett urval av små korta tankar som kommit till mig de senaste åren.
_________________

Jurister förväntas ofta vara rättssystemets försvarare. Finns samma förväntan på mormoner? Om vi har ett ansvar att försvara något, vad är det då? Kyrkan? Guds rike? Sanning? Profetens fullkomlighet? 

Jesu födsel var nödvändig men hade inte påverkar någon annan än han själv och de närmaste om han inte också blev vuxen. Samma sak med oss? 

Undersökare behöver först och främst tro på Jesus. Det gäller även oss. Hängivenhet till kyrkans program är hedervärt men oförmöget att frälsa. Vi ska inte sluta göra det vi gör, men vi ska hitta Jesus och tron på honom i det istället för det uppfyllande av plikt vi annars hittar där. (Eth. 12:41)

Hela dagen är inte förstörd för att den börjat lite knackigt. Vi har alltid chans att vända dagen. Gör det så snart du kan för det finns ingen tid att förlora.

Om jag följer profeten men inte upplever närhet till Gud genom den helige Anden gagnar det mig knappast att jag följt profeten eftersom jag ändå inte kommer vara en person som trivs och inte heller har förberett sig för att kunna vara hos Gud. Lösningen är att uppleva försoning så snart det är möjligt, för utan det kan profeten inte hjälpa mig. Han kan ju inte ens frälsa sig själv...

Vilken är den Guds lag som, när den bryts kräver ett straff? Det är skillnad på bud och lag - lag är mer evigt till sin natur medan budet är ett försök till tillämpning av lagen. Är det kärlekens lag som är den egentliga lagen. Gud är kärlek, säger Johannes.

Det finns ingen vana som är så bra att en människa inte kan finna anledning att sluta med den.

Om jag kör bil med fokus på att andras körning ska bli lättare och mer smidig kan vi undvika arga toner. 

Det är lätt att låta ritualen hålla dess frukt gisslan på ett sånt sätt att vi inte tror att den kan komma till oss utan den yttre handlingen. Pånyttfödelse kan komma till oss när vi vill dö till det gamla, närhelst under veckan detta sker. Fokuset på det yttre och mätbara riskerar dock att lura oss.

Det finns många likheter med ett frieri och ett" baptismal commitment". Ett av de viktigaste är att frågan ska ställas endast när man vet att svaret är ja. Den känsla båda parter upplever ska vittna om det svar som kommer ges. 

Något som är sant är ärligt mot sitt syfte och inre och uppfyller sin skapelses mått. Evangeliet är sant, och kyrkan också. Men av helt olika anledningar. Att vara sann mot sig själv innebär att man lär känna sig själv och inte negligerar sina inre drömmar. 

Om jag inte ska bli fri från detta nu, hjälp mig se varför och härda ut på ett Jesuslikt sätt. 

Ska vi låta våra värst gärningar definiera oss? Nej. Så klart inte. Inte heller ska vi låta våra bästa gärningar göra det. Kontentan av detta är inte att vi ska tro att vi är varken goda eller onda, utan att vi helt enkelt ska hålla våra gärningar helt utanför bestämmandet av vår självbild. Vad ska vi då låta definiera oss? Bra fråga. 

Det vi gör i kyrkan förbereder oss och riktar våra själar mot att bli ett med Gud. Buden har ingen självständig betydelse annat än redskap (?).

Omvändelse handlar om att bli helad, inte om att bli bättre. Är jag inte hel är jag ganska ointresserad av att bli bättre. Och, bättre på vadå? Zeezrom trodde på Herren och blev helad. Han hade nog kvar samma cyniska inställning och ifrågasättande mentalitet som han behövde jobba med. Men han var hel i Jesus.

Vad är det värsta med att en människa syndar? Att hon överhuvudtaget VILL göra det. Vi ska inte be så mycket om hjälp att sluta göra x eller y som att få en reformerad önskan att göra annorlunda. 

Joseph sa att inget av det andliga han tagit emot var förbehållet honom som profet utan tillgängligt för alla medlemmar som gör "jobbet". Det är vad evangeliet handlar om. Och det är inte förbehållet prästadömsbärare. Kyrkan och dess administration är steg 1 för oss, men alla är ämnade att lägga den bakom sig och gå vidare i de andliga dimensionerna. 

Jag är nog mer synd än det jag gör. Om vi definierar vår nivå av rättfärdighet utifrån vad vi gör kan vi lätt missa att förädla våra motiv. Jag borde be mer om renare motiv. Detta kommer resultera i godare gärningar. Vi tenderar att fokusera mycket på att göra, att omsätta i handling men för lite på att tro och att förändras i våra motiv. 

Dottern är van vid sin mor och visar missnöje när hon inte är på plats. Jag duger knappt. Det kommer ta tid innan hon vant sig vid mig. Många av oss behöver samma typ av tillvänjning till Gud - det är svårt att låta honom bära oss när vi under lång tid burit oss själva. 

Synd är när vi bryter mot sanningen om oss själva, när vi inte är trogna det gudafrö vi alla har i oss, när vi inte närmar oss och inte heller skjuter mot målet med vår skapelse. 

Alla människor är bristfälliga, ofullkomliga och imperfekta. Detta borde stämma till eftertanke och förundran i stället för desillusion. Vi bör förundras över att det är så bra trots allt, trots oss. Detta är en inställning av tacksamhet och barmhärtighet. 

Genom sin uppståndelse bröt Jesus mot termodynamikens andra lag/huvudsats; han ställde sig utanför den oordning som allting annars rör sig mot. Vi kan bryta mot samma lag genom vårt arbete, underhåll av föremål och system osv. Precis som en cykel behöver hjälp från en högra stående varelse för att inte bli fullständigt oordnad behöver vi som fallna varelser hjälp från någon som kan rädda/frälsa oss ur termodynamikens "hemska" grepp. Vad passar bättre än en Frälsare som är oföränderlig och evig?

Många idag har missförstått måttstocken med vilken vi ska avgöra om någon är en god mormon och värdig att tjäna Gud. Vi kräver fullkomlighet av oss själva och missar nåden. Vi dömer därför andra utifrån samma villfarelse. Det vi gömmer för oss själva hittar vi i andra. Joseph levde i nåd, och gjorde Herren nöjd. Men vi dömer på ett annat sätt och missar målet. 

De som får ta emot Jesus när han kommer igen är de till vilka han redan kommit och de som blivit honom lika. 

"Ty så älskade Gud världen... att han befallde den att inte synda"?

Jag frågade en läsare om förslag på vad jag kunde skriva om. Inte för att jag inte har idéer (i dagsläget har jag 24 utkast som väntar på min tid och omtanke), utan för att idéer utifrån kräver nya tankar, funderingar och slutsatser. Jag fick följande tips:
Försoningen är ett ämne jag ägnar en del tankar åt. Hur kan vi använda oss av den, är rätt övertygad att det är en underanvänd kraft. Allt som är sönder kan bli helt. Vi lider förmodligen ofta mycket i onödan för att vi missar kristi generösa gåva till oss alla.
Att skriva detta har varit givande, trosstärkande, andligt, mentalt och socialt. Jag hoppas att du, när du läst detta, kan förstå varför. (Och har du en idé om tema för kommande blogginlägg - höra av dig!)

Jesus - the Master Cleaner!


Min uppväxt i kyrkan har inte varit tydligt fokuserad på Kristus. Eftersom det, i större utsträckning, inte har talats, glatts, predikats, profeterats eller skrivits om Kristus, har jag, tyvärr, inte vetat till vilken källa jag kan se för att få förlåtelse för mina synder (se 2 Ne. 25:26). Eller, jag har inte förstått vilken roll synden och misstagen har haft i Guds plan, och därför har jag inte kunnat förhålla mig till det på ett bra sätt. Min uppväxt har tyvärr kantats av mycket skuld och skam.


Wendy Ulrich sa det så väl, och jag önskar att detta hade kunnat sjunka djupt in i mitt hjärta (se Enos 1:3) tidigt i mitt liv.

[The] purpose of life [is] not to get back to God in the same state of innocence and purity we were in when we left Him. Rather our charge here is to learn the compassion, humility, discipline, and understanding of good and evil that come only with experience and risk, failure and resilience. Our charge is to get back to God much, much wiser and better than we left Him, something we can accomplish only through traveling the bruising, bloodying roads of mortal temptation, affliction, and periodic failure, as well as the roads of triumph, satisfaction, and ultimate joy. (Forgiving ourselves, s. 18)
Synd och misstag har en plats i våra liv. I viss mån ska vi undvika dem, men när vi inte lyckas med det, så ska vi lära av dem, och därigenom lära oss och uppleva något som är ännu viktigare än att undvika att ramla i gropen (se mitt tidigare inlägg om gropen och berget). I Mormons bok undervisas vi om detta, men jag tror att vi tenderar att missa implikationerna av undervisningen.
Alma 5:21 Jag säger er att på den dagen skall ni veta att ni inte kan bli frälsta, ty ingen människa kan bli frälst utan att hennes kläder tvättats vita. Ja, hennes kläder måste renas till dess de rengjorts från varje fläck genom hans blod som våra fäder har talat om och som skulle komma för att återlösa sitt folk från deras synder. 
Alma 7:14 Nu säger jag er att ni måste omvända er och födas på nytt. Ty Anden säger att om ni inte är födda på nytt kan ni inte ärva himmelriket. Kom därför och bli döpta till omvändelse så att ni kan tvättas rena från era synder, och så att ni kan tro på Guds Lamm som tar bort världens synder och som är mäktig att frälsa och rena er från all orättfärdighet. 
Alma 13:11-12 Därför kallades de enligt denna heliga orden och heliggjordes, och deras kläder tvättades vita genom Lammets blodSedan de nu heliggjorts genom den Helige Anden och deras kläder gjorts vita, eftersom de var rena och obefläckade inför Gud, kunde de inte se på synd utom med avsky.  
3 Ne. 27:19 Och inget orent kan komma in i hans rike. Därför kommer ingenting in i hans vila utom de som har tvättat sina kläder i mitt blod genom sin tro och omvändelse från alla sina synder och genom sin trofasthet intill änden. 
Ether 13:11 Och då kommer även det gamla Jerusalem, och välsignade är dess invånare, ty de har blivit tvättade i Lammets blod. Och det är de som blev skingrade och som samlades in från jordens fyra hörn och från nordanlanden och som är delaktiga i fullbordandet av det förbund som Gud slöt med deras fader Abraham.
Det låg aldrig i planen att vi helt skulle undvika syndens smuts. Det är tydligt och sant (2 Ne. 33:6) att vi är på jord för att tvättas rena. Precis som Jesus själv sa till Nikodemus, "älskade Gud världen [så otroligt mycket att] han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Joh. 3:16) Detta har jag förstått, i vart fall i teorin. Men något som, inte alltför längesen, kom till mig med kraft var den efterföljande versen:
Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 
Jesus kom inte för att döma, han kom för att frälsa! Och detta är nyckeln till den försonande kraft han nu besitter.


Att komma till Jesus är att bära hans ok

Jesus inbjuder "alla er som är tyngda av bördor [att komma till honom]; han skall skänka er vila." Han fortsätter: "Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt. 11:28-30)


Att finna denna vila innebär inte bara att vi inte längre stressas av livet, att vi inte längre stressas av andra omkring oss, att vi inte längre stressas av saker som i längden inte betyder något. Att finna Herrens vila är att vi har fått ett tillräckligt hopp varigenom vi kan gå in i Herrens vila från nu och allt framgent, till dess vi vilar hos honom i himlen (Moroni 7:3). Det vill säga, Herrens vila är hos honom själv, det är att ta del av hans härlighets fullhet i detta liv (LoF 84:24), det är att vara frälst!


"Ta på er mitt ok och lär av mig!" En enkel formel för att hitta försoning. Ur detta lär vi oss att försoningen kommer till oss när vi bär Jesu ok och lär av honom. Han kom inte för att döma, han kom för att frälsa, stifta frid, välsigna, förlåta, uppmuntra, tillrättavisa och älska, och att göra allt detta oavsett gensvar (se mitt inlägg om att söka och finn Jesus). Precis som vi ska dömas med det mått vi dömer med så kommer vi hitta försoning när vi ger den till andra, inte för att de vill ha den, utan för att de är sådana vi blivit.


Jesus helar den trasige, för ingen annan kommer komma till honom!


Att använda försoningen (eller komma till Jesus som det egentligen handlar om) gör vi, på ett praktiskt och dagligt sätt, genom att förlåta och älska de omkring oss, och även oss själva. 


Vi har lätt för att säga, och verkligen mena, att andra gör så gott de kan och att de därför kan tillåtas misslyckas och såra. Däremot så håller vi oss själva mot en mycket högre ribba. Du gör också så gott du kan. Låt det vara nog. Du är trasig. Och det är ok. Jesus tar inte emot de som är hela (egentligen av den enkla anledningen att ingen förutom han själv är hel), utan helar de som kommer till honom. Detta innebär dock, att du kommer vara trasig när han tar emot dig. En dag kommer Jesus att hela dig, men till dess att han gjort det vill han att du, i ditt trasiga skick, "frimodigt träder fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då du behöver hjälp." (Hebr. 4:16)


Att döma andra eller sig själv är inte att bära Jesu ok och det ger inte vila. Jesus ger dig frid och utrymme att leva i den takt och på det sätt som Gud vill (dvs. på ett sätt som kommer ta dig ner på dina knän i ödmjukhet och sorg över val du eller andra omkring dig gjort). Du får chansen att lära av dina erfarenheter och misstag - utan att vara fördömd av dem

Saturday, July 18, 2015

Joseph Smiths sista syn

Vi talar ofta om Josephs första syn. Hans sista syn är däremot okänd för de flesta. Eftersom Joseph inte levde länge nog att uttyda synen är dess betydelse "up for grabs." Vad den betyder är något som du själv får fundera över och söka uppenbarelse kring. Skriv gärna en kommentar med din uppfattning om synens innebörd.
Joseph skildrade följande dröm, san han hade i natt [dvs. natten till den 27 juni 1844, dagen då han blev skjuten]: 
"Jag var tillbaka i Kirtland Ohio och tyckte, att jag skulle ta en promenad ensam och titta på min gamla farm, vilken jag fann övervuxen av ogräs och törne och visade alla tecken på misskötsel. Jag gick in i ladan, som var utan golv eller dörrar och brädlister och visade samma vanskötsel som farmen i övrigt. 
Medan jag såg förödelsen runt om mig och funderade på hur förbannelsens, som vilade över det hela, kunde lyftas, kom det rusande in i ladan en grupp rasande människor, som började bråka med mig. 
Sällskapets ledare befallde mig att gå ut ur ladan och från farmen, i det han sade, att jag inte hade något med den att göra och att jag måste ge upp allt hopp om att någonsin få äga den. 
Jag sa till honom, att jag fått farmen av Kyrkan, och även om jag inte hade brukat den under någon tid, så hade jag likväl inte sålt den och enligt rättfärdiga och rätta principer, så tillhörde den mig eller Kyrkan. 
Han blev då alldeles rasande och började okväda och hota mig och sa, att den aldrig hade tillhört vare sig mig eller Kyrkan. 
Jag sa då till honom, att jag tyckte, att det inte var något att gräla om, att jag inte hade någon önskan att bo där i dess nuvarande tillstånd och att om han ansåg sig ha större rätt, skulle jag inte bråka med honom utan gå min väg. Min försäkran att jag inte skulle bråka med honom nu, tycktes inte tillfredsställa honom, då han syntes fast besluten att fortsätta grälet och hotade med att ödelägga min kropp. 
Medan han var så sysselsatt med att rasa mot mig, stormade en pöbelhop in och nästan fyllde ladan, drog fram knivarna och började bråka inbördes om egendomen och glömde mig för ett ögonblick, vilket jag använde till att träda ut ur ladan upp till anklarna i gyttja. 
Då jag kommit ett stycke därifrån, hörde jag dem tjuta och skrika på ett mycket betryckande sätt, så att det tycktes som om de slogs med varandra med knivar. Medan detta höll på, upphörde drömmen eller synen.” PJSL s. 340-341
Jag påmindes om denna artikel när jag skrev av ovanstående från Profeten Joseph Smiths lärdomar.

Thursday, July 16, 2015

Kunskap om Guds kärlek - ursäkt eller språngbräda (1 Ne. 11)

När vi läser i 1 Nephi är det viktigt, och upplysande, att bevara i minnet, att Nephi gjorde sin uppteckning på plåtarna ca 30 år efter händelserna ägt rum och även efter att hans hjärta ständigt begrundat det som han sett och hört (2 Ne. 5:29-32 och 4:16). 


Ett mycket högt berg!
Det är min bestämda uppfattning att Nephi hade en tanke med kronologin i det han skrev och i de ord han använde, vad han valde att ta med och vad han lämnade utanför. Det finns mycket att fundera över, och upplysas av.

Ett mycket högt berg

I vers 1 läser vi:
Ty det hände sig att sedan jag önskat få kunskap om det som min far hade sett, och då jag trodde att Herren kunde visa det för mig, fördes jag, medan jag satt och begrundade det i mitt hjärta, bort av Herrens Ande, ja, upp på ett mycket högt berg som jag aldrig tidigare hade sett och på vilket jag aldrig tidigare hade satt min fot.
Att bli upptagen på ett högt berg är inte en ovanlig företeelse i skriften. Inte heller är det ovanligt att Guds tjänare söker sig dit självmant (se bl.a. 1 Ne 18:3 och även Jareds broders erfarenhet med Herren).

(Några frågor att ställa sig: vad betyder det att det var ett högt berg? att Nephi blev förd till det höga berget? att Nephi aldrig sett eller satt sin fot på det förut? Eftersom Nephi hade en tanke med vad han skrev tror jag, och upplever att det har kommit till mig, att även detta är tänkt att undervisa oss om Herrens vägar.)


Hur man undviker svåra frågor ställda av en ängel


Väl på berget har Nephi en dialog med, till att börja med, Herrens ande och därefter en ängel. Nephi (rött) beskriver sin dialog med ängeln (orange) så här (smått omskrivet):

Och det hände sig att jag såg och fick se den stora staden Jerusalem och likaså andra städer. Och jag såg staden Nasaret, och i staden Nasaret såg jag en jungfru, och hon var enastående vacker och vit.Och det hände sig att jag såg himlarna öppna. Och en ängel kom ned och ställde sig framför mig, och han sade till mig: Nephi, vad ser du?- En jungfru, vackrare och skönare än alla andra jungfrur.- Förstår du Guds nedlåtelse?- Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder.- Se, jungfrun som du ser är Guds Sons mor i köttet.Och det hände sig att jag såg att hon fördes bort i Anden. Och sedan hon varit bortförd i Anden under en tid, talade ängeln till mig och sade: Se! Och jag såg och fick åter se jungfrun, och hon bar ett barn i sina armar.- Se Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son! Förstår du vad trädet betyder som din far såg?- Ja, det är Guds kärlek som utgjuts i människobarnens hjärtan. Därför är den det mest begärliga av allt.- Ja, och det mest glädjande för själen.Och sedan han hade sagt dessa ord sade han till mig: Se! Och jag såg, och jag fick se Guds Son gå ut bland människobarnen. Och jag såg många falla ned för hans fötter och tillbe honom. Och det hände sig att jag såg att ledstången av järn som min far hade sett var Guds ord som ledde till källan med levande vatten, eller till livets träd. Dessa vatten är en sinnebild för Guds kärlek, och jag såg även att livets träd var en sinnebild för Guds kärlek. (1 Ne. 11:13-25)
Nephi får en fråga som jag tror att många av oss skulle ha svårt att svara på: Förstår du Guds nedlåtelse? Vad svarar man på en sådan fråga? Nephi gjorde det med följande ord:
- Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder. (1 Ne. 11:17)
Jag har länge tyckt om Nephis svar och inställning. Det hjälper oss ha rätt perspektiv på vår okunnighet och även fokus på en av de viktigaste aspekterna av Guds relation till sina barn. Men, jag har inte förrän nu, försökt förstå hans svar utifrån kontexten i vilket det söktes och gavs. Och nu, när jag ser det från det perspektivet, då ser jag något nytt. Låt mig förklara.

Jakten på Guds hemligheter

Nephis möte med ängeln uppstod inte i ett vakuum utan var en konsekvens av hans önskningar, tro och ansträngningar (läs 1 Ne. 11:1 igen). Tidigare i hans uppteckning läser vi att "Nephi, som var mycket ung, men likväl stor till växten, även hade stor önskan att känna till Guds hemligheter" och att han "därför ropade till Herren, och se, Herren besökte honom och uppmjukade hans hjärta så att han trodde alla de ord som hade talats av hans far." (1 Ne 2:16)


Nephi var en man "with a mission". Han hade en far som såg syner och profeterade. Nephi ville se det hans far såg (och man kan fråga - varför kände han ett så starkt behov av det? varför kunde han inte bara nöja sig med att höra hans fars ord? varför besvära Herren överhuvudtaget?) och, för sig själv, känna till Guds hemligheter. Nephi är i detta ett stort exempel för oss alla.


Jag tror att Nephi förstod det som Joseph Smith undervisade när han sa följande.


Frälsning kan inte komma utan uppenbarelse. Det är fåfängt för vem som helst att vara en Guds tjänare utan den. Ingen man är en Jesu Kristi tjänare utan att vara profet. Ingen man kan vara en Jesu Kristi tjänare utan att han har ett vittnesbörd om Jesus [the testimony of Jesus], och detta är profetians ande. Närhelst frälsning har meddelats, har det skett genom vittnesbörd. Män i innevarande tid vittna om himmel och helvete, men hava icke skådat vare sig himmel eller helvete, och jag säger att ingen man känner till dessa ting utan uppenbarelsens ande. (PJSL s. 137)
Utan kunskap kan vi inte bli frälsta […]. En människa vinner inte frälsning fortare än att hon skaffar sig kunskap, för om hon inte får kunskap, blir hon förd i fångenskap av någon ond makt i den andra världen, emedan onda andar kommer ha mera kunskap, och följaktligen mera makt än många människor, som är på jorden. Därför behövs det uppenbarelse för att hjälpa oss och giva oss kunskap om det som hör Gud till. PJSL s. 187 
Att läsa om andras erfarenheter eller de uppenbarelser som givits till dem, kan aldrig giva oss en vittomfattande åsikt om vårt tillstånd och sanna förhållande till Gud. Kunskap om detta kan endast erhållas genom erfarenhet medelst de förordningar Gud satt fram för det ändamålet. Om ni kunde få skåda in i himlen under endast fem minuter, skulle ni veta mera än om ni hade läst allt som någonsin skrivits om det ämnet. PJSL s. 280

Och så några skriftställen på det.
Ja, den som omvänder sig och utövar tro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll — honom skall det bli givet att känna Guds hemligheter. Ja, honom skall bli givet att uppenbara sådant som aldrig har uppenbarats, ja, honom skall bli givet att föra själar i tusental till omvändelse, på samma sätt som det har blivit oss givet att föra dessa våra bröder till omvändelse. (Alma 26:22) 
Sök inte efter rikedomar utan efter visdom, och se, Guds hemligheter skall avslöjas för er och då skall ni göras rika. Se, den som har evigt liv är rik. (LoF 6:7 och 11:7) 
Be så att du kan få veta Guds hemligheter, och så att du kan översätta och få kunskap från alla dessa forntida uppteckningar som har varit undangömda och som är heliga, och det skall ske dig enligt din tro. (LoF 8:11)
Mot bakgrund av Nephis exempel, Josephs tydliga undervisning och undervisning i skrifterna så står det klart att Guds hemligheter är något alla borde sträva efter att få kännedom om. Ammon ger svaret på frågan hur det går till i versen ovan; omvändelse, utöva tro, göra goda gärningar och be utan uppehåll! Inte svårare än så (i teorin).

Vad har Guds kärlek med allt detta att göra?


Men det här med Guds kärlek då, kan vi inte bara vila i det, känna oss trygga och inte bemöda oss med att snoka i Guds grejer? För det var ju det Nephi gjorde, kanske vi får för oss att säga. Den som säger så har dock inte läst skriften, och om han har gjort det så förstår han den inte (se Jakob 7:10-11).

Guds kärlek är en språngbräda mot högra höjder,
inte en ursäkt att "settle for less"

För Nephi är hans kunskap och upplevelser med Guds kärlek ingen destination. I sitt svar till ängeln bär han vittnesbörd och han förklarar hur han hanterar sin okunskap. Denna okunskap var ett problem för honom. Det faktum att han överhuvudtaget samtalade med en ängel uppe på ett mycket högt berg dit han blev tagen av Herrens ande vittnar för mig om att han var villig att göra vad han behövde för att Herren skulle lösa problemet för honom (därav det faktum att han säger att han blev tagen till det höga berget, för Herren ville visa att, när kunskapen om Guds hemligheter ges till en människa, så är det på Herrens villkor (jfr LoF 88:67-68); för ytterligare insikt i bruket av "berg", se nedan gjort tillägg). 

Nephi vet att Gud älskar sina barn, men han inser också att denna kärlek inte är hela lösningen för att göra dem lika Honom. Kärleken är skälet till Guds inbjudan om att följa hans Son. Genom att vi gör det av egen fri vilja, för att vi verkligen vill, och med ett uppriktigt hjärta, ärligt uppsåt och tro på Kristus, kommer vi lära känna Fadern och Sonen (Joh. 14:9 och 17:3). Guds kärlek tillsammans med vår vilja att komma till Honom genom Sonen gör underverk - ja, till och med evigt liv!

____________

Tillägg: "Upon the mountains" because the mountain is nature's symbol of the ascent to God.  The climb represents repentance and purification of the soul.  When a person stands upon the top of the mountain, she appears to be part of heaven itself and no longer earthbound.  Her profile is with the sky, symbolizing the completion of the ascent back to God. Se mer här.